Nu händer det!

Med glädje startar nu Bra Bättre Agils podd!

I podden kommer jag intervjua personer om deras syn på agilt tankesätt, agila metoder, ledarskap och teamutveckling. Du kommer få ta del av framgångsrecept och lärdomar från projektledare, innovationsexperter, byråchefer, agila coacher, Scrum mastrar, produktägare och många fler.

I podden pratar vi om hur ett agilt arbetssätt används i praktiken och hur man kan jobba för att skapa effektiva och vinnande team.

I första avsnittet intervjuar jag Maria Johansson, projektledare på HiQ. Maria har mer än 16 års erfarenhet av projektledning. Vi diskuterar projektledarens roll, hur de på HiQ jobbar agilt och Maria bjuder på erfarenheter och metoder för att få samman ett team. Maria har massvis med kloka insikter att dela med sig av. Lyssna på intervjun direkt för att ta del av insikterna om hur man som projektledare kan arbeta agilt!

Lämna gärna en kommentar, på www.brabattreagil.se, om vad du tycker om intervjun och dela den gärna vidare!

Allt gott,

Lina Horndahl

Ps. Tillägg – HiQ finns på alla orter som nämns i podden, och även i Göteborg!
I Nästa podd-avsnitt intervjuar jag innovationsexperten Håkan Ozan från Novelty Quest och då är temat agila organisationer. Missa inte det!

 

Transkribering av intervjun med Maria Johansson

Varför har du valt att arbeta som projektledare?

(L)-Välkommen hit Maria, kul att få intervjua dig! Du jobbar som projektledare idag på HiQ, berätta varför du har valt att arbeta som projektledare?

(M)-Det finns så mycket dimensioner i den rollen. Det handlar inte bara om projekt, utan om man tar ordet projektledare, så bara där är det ju två saker som man tittar på. Vi ser till att ett projekt ska lyckas, det handlar om budget om svar det handlar om resultat, om leverans. Men sen är du även ledare, det handlar om de mjuka värdena, det handlar om ledarskap, coachning. Sen har du verksamhetsfrågor som man ska ta, det är kommunikationen, var ska det leda, vilka effekter ska du uppnå? Du har verksamhetspersoner som vill ha svar på budget, ekonomi, prognos. Det är den komplexiteten i rollen som lockar mig. För det är svårt, och jag gillar när det är svårt. Så är det. Och det är svårt fortfarande faktiskt. Det var svårt då 2000 och jag tycker fortfarande att det är svårt, man blir aldrig klar. Men det är et som är kul.

(L)- Är det några utmaningar som du hade då, som du känner att du bemästrar mer nu?

(M)-Ja, man hittar ju en trygghet i vissa saker. Med den utbildningen jag gick i två år kan man ju se att processer och tiden runt ett projekt, modeller, har satt sig i ryggraden och den använder jag mig ofta av för att få ett kvalitetsarbete i det jag gör. För att få en uppföljning, för att trygga mig själv att vad är det för typ av beslut jag vill/måste ha. Så jag har en trygghet i ramarna hur man ska tänka mer strukturmässigt. Men så är det ju så att tiderna förändras. Och om vi pratar om agilt så har det ju blivit mer agilt med åren. Jag gick från vattenfall till agilt. Så det handlar om förändring också, man är aldrig riktigt klar eftersom omvärlden aldrig är riktigt klar. Nu jobbar jag på ett sätt och senare kommer vi jobba på ett annat. Så är det.

Vad gör HiQ?

(L)-Spännande! Och nu jobbar du här på HiQ, där vi sitter idag. Berätta för lyssnarna, vad gör HiQ?

(M)-Ja det här är HiQ Stockholm, vi finns även i Skåne , vi finns i Mälardalen [tillägg: även i Göteborg]. Vi har ett kontor i Moskva, och vi finns i Finland. HiQ är väldigt konsultorienterade, generellt. Vi jobbar även med helhetslösningar när det gäller utveckling och vi finns i alla typer av branscher man kan tänka sig. Det är ett företag som vill och gör, vi kombinerar den digitala leveransen med att uppnå, för att uppnå kundens värde i kommunikation och i sina syften i det digitala sammanhanget. Så har vi management-konsulter som jobbar väldigt verksamhetsnära och leder rakt in den digitala världen.

(L)-Vilka typer av projekt har du här?

(M)-Jag har fått äran, faktiskt, att få jobba med lösningar som är väldigt nära användare. Och då menar jag webblösningar, men även appar. Och i det sammanhanget är det användare som kanske har funktionsnedsättningar, eller som kanske behöver stöd från ett interntperspektiv så det blir verktyg som stöd i deras vardag. Så det har varit många sådana projekt. Men jag är även förvaltningsledare här och jobbar då med intranät till ett stort bolag, så då kan det vara dagliga frågor om vidareutveckling där för att stödja deras verksamhet och medarbetare. Just nu är det mycket, eller jag har arbetat mycket med, såna typer av verktyg som hjälper människor med funktionsnedsättning. Just nu är det ett projekt med en app för barn som har diabetes typ 1. Där tar vi fram en app som hjälper till att räkna ut rätt insulindos. Det är ju för vården i det sammanhanget att hjälpa barnen som är patienter som använder det här verktyget. Så det är roligt, det är inte teknik för att öka lönsamheten hos ett företag utan för att hjälpa människor med teknik och IT.

(L)-Vad härligt. Det låter som ett väldigt spännande och roligt uppdrag – att se att det man gör kan användas och hjälpa människor i samhället.

När trivs du som bäst?

(L)- När trivs du som bäst på jobbet Maria?

(M)-Ja det är ju så att jag trivs väldigt mycket! Jag trivs här på HiQ Stockholm.

(L)-Hela tiden?

(M)-Jaa, det är aldrig att jag går hem och är bekymrad på något sätt. Mer än att det självklart finns knäckefrågor som man måste ta tag i, eller risker som man ser. Men jag är aldrig ensam som projektledare här, utan jag har stort stöd från den övriga organisationen. Det är säljare som har varit med i den affären, det är chefer, inte bara min chef utan även chefer till de medarbetarna jag har som jobbar i team. På så sätt trivs jag. Och när jag trivs som mest? Ja, det är nog en dag då jag sett stora utmaningar och de har löst sig, det kan vara en dag då man har haft en jättedemo, styrelsemöte, allvarliga frågor man måste ta.Och sen känner jag mig nöjd när kunden är nöjd. Men jag känner väldigt sällan någon oro kvällstid. Jag känner att jag trivs väldigt mycket på kontoret. Och jag vill komma hit.

Hur firar du?

(L)-Det låter härligt! Och det låter bra att du vill leverera. Men hur firar du, när det går så där bra eller när du haft en stor demo och fått bra feedback?

(M)-Jag är nog ganska dålig på att fira faktiskt. Man tänker att det är något dåligt som lurar bakom hörnet som gör att jag inte har rätt att ta ut en vinst i förskott. Jag tror att det är det som driver mig också: att jag vill att det ska bli väldigt bra det som görs, då blir jag orolig att det är något hot jag har missat. Då kan man ju glömma bort och fira faktiskt. Men jag kan, det lilla att iv dunkar varann i ryggen och säger ”jäkligt bra jobbat!” men sen är det så att man springer vidare. I stora projekt så planerar vi in ett firande, det kommer det ju bli nu. Vi kommer gå ut och äta och vara tillsammans och tala om för varann att vi gör ett bra jobb. Men dagligen så vet vi ju också det, vi ger varann mycket feedback. Men det är viktigt när vi kommer in på den agila processfrågan: feedback ska också ske agilt. Det ska kontinuerligt ges på personnivå. Men generellt tror är vi dåliga på att fira.

(L)-Ja det är svårt. Man måste nog kanske planera in det så det blir av.

(M)-Man kan planera in aktiviteter. Sen tror jag helt enkelt att man får säga till sig själv ”Bra jobbat Maria!”. Så får man vara nöjd med dagen.

 

Vad innebär agil för dig?

(L)-Ja jag är otroligt nyfiken på den agila världen, agil projektledning. Med de jag har pratat med hittills så förstår jag att alla har olika syn på vad agil är. Vad innebär agil för dig Maria?

(M)-Ja, i och med att jag jobbade med vattenfallsmetoden innan, jag vet inte hur många som vet vad det innebar, men om man ställer dessa metoder emot varann så säger det sig självt att man inte kunde veta allt i förväg. Men när man planerade skulle man berätta vad man skulle göra och hur mycket varenda del det skulle kosta och under hur lång tid det skulle ta. Det föll sig naturligt att det inte blev bra, sådana projekt. Avvikelser sker, plus att man inte kan veta i förväg exakt, det vet ingen. Man kan tycka sig ha en bild, som beställare, att det här vill jag ha: jag vill ha en bil som är i den här röda nyansen, har den här dimensionen på däcken och sådär. Så har du en bild ett år innan du ska använda den ;att det är det här jag behöver om ett år. Men vi vet då, med den här agila processen som kommit in med dunder och brak och tagit över, att bilen om ett år inte behöver se ut så. Och att det är den bilen det kommer bli, att det är den som kommer passa behovet bättre. Om vi jobbar ett steg i taget. Då har jag tittat på, att det handlar om att prioritera hela tiden. Som ledare behöver man också påminna alla fronter om det: prioritera, prioritera, prioritera! Det som påverkar mig som person i den agila processen, förutom när jag planerar runtom det, är att tänka också bort problemlösningen när jag inte behöver ta tag i det på riktigt. Jag vet att det finns något längre fram och det vore bra att börja fundera på det nu, men risken är att vi diskuterar något och lägger ner tid på något som inte blir av. Så även där: att tänka, diskutera och problemlösa ett steg i taget, det är agil för mig! Jag märker att det påverkar mig tillochmed när jag är i min stuga, och jag vet en uppsjö med saker som måste göras, men då prioriterar och så tänker jag inte på den där femte saken än, det tar jag när jag kommer dit.

(L)-Precis, för det kan förändras på vägen?

(M)-Ja. Men det kan inte vara helt agilt. Så funkar det inte riktigt. Vi måste kunna planera och ge svar. Det är därför det blir en kombination av styr och metod.

Inte helt agilt?

(L)-Vad menar du mer med att det inte kan vara helt agilt?

(M)-Ja, för om man utgår från SCRUM till exempel, tar man inte hänsyn till omvärlden. Man tittar på produktägare som är med i processen som styr vad som ska göras härnäst. Men det finns alltid en värld runtomkring, där ställer man inte bara frågor som är agila. Man nöjer sig inte med att vi inte kan ställa ett slutdatum, man nöjer sig inte med att vi inte säga hur mycket det ska kosta exakt. Så att, när man kommer till vadet, och vad är exakt – då kan det krocka. Som projekledare där emellan så är det viktigt att den agila processen ska funka inom ramen för sin egen bubbla: teamet är där, och scrummastern där, och en produktägare är där, så rör man sig runt om där för att jobba med övriga styrfrågor. Det handlar om rapportering, om förväntningsfrågor, om stakeholders som behöver få svar och förstå och få en bild, även om de är svårt att svara på hur den här bilen ser ut om ett år, måste man försöka förklara att det kommer bli en bil.

(L)-Men skulle du säga att ni jobbar agilt?

(M)- Ja absolut, det gör vi. Sen om man tittar på våra tavlor, kanske vi inte skulle känna igen oss i en Scrumboard, eller en kanban ens, utan vi gör våra tavlor. Men jag tror när Scrum kom så var det så att ”håll dig till det här, annars gör du fel.” Jag tror att vi har kommit dit att vi använder metodiken, men vi är inte de som behöver vara exakt. Vi plockar det som vi kan använda för just det tillfället!

(L)-Det låter också agilt!

(M)- Ja, agil runt det agila!

Vad är viktigast inom agil projektledning?

(L)-Ja, men vad tycker du är det viktigaste inom agil projektledning?

(M)-Det viktigaste när det gäller agil projektledning, kan vara att, jag har gått ifrån att vara väldigt styrande och vilja ha koll på allt som görs, men det har jag gått ifrån. Jag tycker det är viktigt att låta den agila processen vara i fred med det team som jobbar med det. Sen så, min viktigaste roll är att hålla undan det/de som kan störa den processen. Det är ju den typ av frågor som ”vad ska du göra härnäst?” Jag ska säga att störst effektivitet jag ser hos ett team är när de får jobba i fred och jobba agilt. Det sitter i ryggraden hos folk nu faktiskt. Sen kan man påminna, det kan som projektledare vara bra att ha vetskap om vad Scrum är för något. Det kan finnas viss omognad för nya att jobba så för de som kommer in från skolan och så, utvecklare, så man kan stötta och påminna om att vi kommer jobba så. Men det brukar ofta inte vara nå stor grej. Förstod du svaret där på frågan? Låt den agila processen vara i fred och vara lite självorganiserande.

(L)-Vad händer annars, om man inte låter den vara i fred?

(M)-Ja, då börjar vi helt plötsligt att hamna i , vad ska man säga, effekten skulle kunna vara att man inte riktigt tar ansvar. För att det är någon annan som kommer och säger ”det här måste göras för att vi prioriterar det.” Någon som kommer utifrån. Då blir man plötsligt bara ett verktyg i det här teamet som utför något som omvärlden vill att man ska göra. I stället för i den agila dialogen med en produktägare, så pratar man hela tiden om vad som behöver göras, vad som är viktigast, vad som är de lägst hängande frukterna, vad som är det högsta värdet. Men även i den agila metoden utgår man ifrån att plocka vad som är det största värdet. Men i en leverans ingår även det man måste göra för att få en plattform på plats och ramverk och funktion och miljöer. Det kan man inte riktigt plocka bort. Så den första fasen kan vara att man har väldigt mycket av värde men kanske inte är så roligt att visa upp eller det syns inte så jättemycket. Den dialogen är aktiv, den pågår men vem som gör den eller hur den görs det får man komma fram till i teamet, det lägger inte jag mig i.

 

Plocka det som har mest värde

(L)-Om du vill utveckla det här med att plocka det som har mest värde, vad innebär det?

(M)-Ja, det man tänker också i den agila metodiken är att man från dag ett ska kunna få ut något av värde för den som ska äga produkten, användaren. Om vi säger att det skulle räcka med att du kan trycka på en knapp och den ger ett svar som säger ”hej”, ser man ett värde av det så har man fått ut ett värde. Det är det första steget. Nu måste jag påminna mig om din fråga, hur var den?

(L)-Frågan var, utveckla vad du menar med att hitta det största värdet.

(M)-Just ja, det är ju så att man kan ha en backlog med vi kan säga 500 olika punkter och krav: ”det är det här vi ser ska vara på den här bilen.” Men individuellt förstår man ju att allt inte kan vara helt viktigast. Viktigast måste ju vara att det finns en gaspedal än att det är en grön färg istället för en grå färg. Det kostar lite insats att göra rödfärg på bilen men inte grå om man säger så. Då sätter man prioritet helt enkelt, hela tiden tänker prioritering, prioritering, prioritering. På så sätt så skjuter man det minst prioriterade, det med minst värde, framåt. Och när dagen X kommer, vilket den dagen när man vill göra en release när man är klar, den kan vara fast i det här sammanhanget. Man har en tid som är fast och räknar man budgeten över den tid på antal personer som medverkar i det här projektet, då har man en ganska tydlig budget. Då tar man inte fram den på funktionsnivå, utan man tänker inte att, vet inte vad som ska tas fram. Men när man kommer fram till den dagen då har man helt enkelt puttat, man får utgå från att man inte hinner allt, så är det aldrig. Utan då vet vi att den gråa massan, med minst värde, det är den som skjuts utanför. Men det vet vi inte vad det är när vi börjar.

(M)-Men i processen, om vi säger att ett projekt är på ett år, då har man en produktägare som blir mogen i produkten, vi har utvecklare, vi har arkitekter, vi har projektledare som blir mer mogna i vad som ska göras. Dialogen blir, man kan, inte att gömma bort: under en period kan man testa mot användare. Vi har uxare som är en kompetens som håller på att utvecklas, interaktionsdesigners som jobbar nära användarna. Helst ska man ju ha en process när man hela tiden stämmer av med användarna, slutanvändarna. Och när man gör det, det är ju då man upptäcker och ser att det är det här vi närmast måste göra. Sen i nästa steg så var det inte alls det vi trodde att vi skulle göra i nästa steg, som vi trodde förra gången vi träffade dem. På så sätt får vi ut det mesta värdet, utifrån vad användarna anser tillför dem. Eller vad det företag som äger produkten vill ha ut av det.

 

Utvalda agila metoder

(L)-Du har varit inne lite på området att ni väljer delar av agila metoder och anpassar dem, skulle du säga att ni använder scrum? Varför det?

(M)-O ja. Det är ju att bryta ner delar. Man kan se, väldigt vanligt är tidigt i ett projekt, så sitter utvecklarna och säger ”det här ska vi göra, det här ska vi göra, det här ska vi göra.” Då kan de vara ganska stora faktiskt, då kan man påminna att ”bryt ner, bryt ner, bryt ner.” Då får vi händelser som sker varje dag, som vi kan följa varje dag. På så sätt när vi använder en Scrumboard och samlas runt den, så för vi en dialog runt exakt vad som händer, om nån behöver hjälp. Då ser vi också när delarna är små, så kan vi titta på varför rör de sig inte, eller så har det rört sig och så för vi en dialog runt det hela tiden. På så sätt är det ju Scrum; att man bryter ner i små delar och man hela tiden följer upp dem dagligen tillsammans.

(L)-Är det några fler agila metoder som ni använder?

(M)-Nja, det kanske vi gör, men jag vet inte om jag kan uttala att vi pekar ut att vi använder den här metoden, eller den här metoden. Men utvecklingsarbetet genomsyras av den agila arbetsmetoden.

Feedback

(L)-Du var inne lite på feedback förut?

(M)-Ja precis, vi har ju faktiskt, när vi pratade utveckling precis, också jobbat med att ge feedback på vårt arbete mer konkret i processen att utveckla. Det innebär att en person gör en kodsträng och en annan ska reviewa den och ge feedback på det arbetet. När den har kommit tillbaka eller passerat då är den klar. Men sen dagligen ger vi feedback till varandra, och det passar vi på att göra i standups och så. Påminna vad som är bra, vad som skulle kunna fungera bättre, för det är hela tiden en aktuell fråga. Eller det är inte nödvändigtvis något som skulle behöva fungera bättre, men annorlunda för att passa alla. Sen använder vi ju retrospective inom ramen för den agila metodiken. Vi hade ett igår faktiskt. Jag brukar säga att ”jag bjuder på lunch om ni bjuder på er tid och tittar bakåt i backspegeln.” Från det kommer alltid mycket bra som vi jobbar med att åtgärda inför nästa sprint. Jag tror det är viktigt för ett team att känna sig lyssnade på, och då menar jag inte bara lyssna på dem utan också agera runt det. Det är också en viktig del av projektlederiet, att se till att det blir optimalt för alla utifrån dom förutsättningar man har som människa, person, individ i det här teamet. Det är ju ett helt eget område egentligen.

 

Hur skapar man ett vinnande team?

(L)_Ja det är ju det, och det är ju otroligt spännande! Du sa det att lyssna på individerna i teamet, hur skapar man ett vinnande team?

(M)- Ja, tänk om det fanns ett recept!

(L)- Jag kan tänka mig, med din erfarenhet, att du har några nycklar som du kanske använder mer eller mindre medvetet?

(M)-Ja så är det nog! Jag kan säkert omvärdera det från varje projekt också, men det här med att lyssna är självklart viktigt. Då är det ju att lyssna utifrån , alltså alla personer är ju olika, olika förutsättningar. Då menar jag att situationen på arbetet ser olika ut för alla, mitt team har till exempel olika chefer, man kan ha kommit som ny, varit här ett tag, man kan ha en situation hemma som jag inte alls kan veta om, och jag frågar inte om det heller. Men om det finns något som jag märker att en person påverkas av, det kan vara hemma, så säger jag till att ”jag finns här om du vill att jag ska lyssna.” I mitt intresse är det faktiskt att se om jag kan hjälpa till oh undanröja hinder. Hellre det än att säga ”nu måste vi prestera mer, nu har vi stressigt, nu måste du, nu måste du!” Jag vänder hellre på frågan och säger ”vad är det jag kan göra för att du ska känna att du blir nöjdare med din situation. Om vi ska leverera mer, vad skulle krävas då, hur kan jag hjälpa till?” Det är ju en omtanke för teamet, men det är ju också ur ett helt egoistiskt perspektiv från mig själv. Jag kan ur mitt perspektiv se till att jag alltid kan säkra leveranser och så. Det är både och.

Coachande ledarskap

(L)-Det låter lite som ett coachande ledarskap ändå?

(M)- O ja, jag önskar ibland att jag gått en utbildning i coach-metodik, det har jag lärt mig med åren. Men absolut att det är så, för svaren sitter inte jag på, det gör de själva. Så mycket frågeställningar om ”hur skulle du vilja att det fungerar, har du förslag på hur vi skulle jobba, vad skulle jag kunna göra eller vad kan du göra annorlunda?” Så är det.

(L)-Har du några erfarenheter av när det inte går som man vill i ett team? När medlemmar inte drar jämnt, när det blir konflikter?

(M)-Ja, i ett projekt jag hade, uppfann jag kvartsamtal. Man kanske inte tänker på det ibland men man drar ju mycket information och dialog i grupp, när man samlas runt en tavla eller i en retrospecive eller i avstämningar. När man märker då att det finns frågeställningar och där det inte drar jämnt, och det kan även vara mot mig som person och projektledare, då är det bättre att ta den dialogen själv. Men då är jag inte ute efter den specifikt, utan då i just det fallet och det hade jag aldrig gjort tidigare, sa jag att ”nu har jag bestämt att i det här projektet ska vi ha kvartsamtal, en kvart i veckan det fixar vi!” Och jag tror att det var bra, för när man tittar varann i ögonen och pratar, då kommer man långt. I det fallet tror jag det löste det mesta faktiskt. Sen försöker jag ju vara en kollega, inte nån typ av ledare som pekar på att någon inte gjort sitt. Men ibland kan det vara så att man inte riktigt når ända fram, då kan jag behöva ta hjälp. Det kan då vara hjälp från chefer, jag har ju inte chefskapet eller personalansvaret. Så ibland kan det behövas hjälp därifrån.

(L)-Vad ber du om för slags hjälp?

(M)-Ja om det inte räcker till det jag försöker göra för personen, om det fortfarande finns saker som stör den personen, som jag upplever inte tar ansvar, inte gör sitt bästa eller kanske inte förstår ur ett större sammanhang vad man gör på en arbetsplats. Då blir det ju en personalfråga. Då lämnar jag med varm hand över frågan dit. Jag kan ju vara inblandad i det eftersom jag har feedback och så men ansvaret ligger där. Det har ju hänt att det blivit så, men då ska det gå ganska långt innan jag går dit. Alla människor gör ju saker som man känner att man kunde gjort bättre eller har perioder i livet då man inte har så mycket engagemang eller känner sig trött. Den direkta dialogen löser mycket, men om jag inte har det förtroendet att hålla den dialogen så är det ju svårt för mig att nå fram.

 

Hur arbetar du med motivation och drivkrafter?

(L)-Jag tycker att det är väldigt klokt det du säger att det händer mycket när man faktiskt får tid till en dialog och titta varann i ögonen och inte bara i grupp. Du var inne på att man kan ha sämre dagar i livet. Hur arbetar du med motivation och drivkrafter i olika team? Jag tänker på att olika deltagare har olika drivkrafter, har du sett det i dina team och hur får du alla att dra mot samma mål?

(M)-Ja, det är ju inte den lättaste frågan. Jag är lite bortskämd faktiskt. Jag har väldigt ansvarsfulla kollegor, så den frågan är inte jätteaktuell. Men. Den finns där för vi är olika och vi drivs av olika saker. Men att uppfatta vad det är, är lite svårare. Man kanske identifierar ”painsen” lättare, vad som stör dig, vad som gör att du inte mår bra. Men vad som motiverar olika personer…? Jag tror vi generellt är ganska dåliga på att berätta det för varann när vi är på ett arbete.

(L)-Man kanske ska fråga mer och berätta mer?

(M)-Ja det har du rätt i! Både berätta mer och fråga mer. Sen om man funderar på det kanske man kan ta det i dialogen också. ”Var ser du att du kommer vara om två-tre år, var vill du vara?”

Hur tror du projekt kommer att drivas i framtiden?

(L)-Vi har ju pratat om agilt förhållningssätt och att arbeta agilt. Hur tror du att projekt kommer att drivas i framtiden? Vi har pratat om den traditionella vattenfallsmodellen och det agila som är mer flexibelt.

(M).Ja, det är en bra fråga. Jag tror att vi är gaska dåliga på att se långt i framtiden men om vi ser till framtiden inom relativ närtid, så tror jag att det kommer vara fortsatt agilt eftersom det är så pass etablerat. Men jag tror att vi behöver röra oss ännu mer mot att jobba integrerat med användare i den typ av projekt som jag jobbar med. Det innebär att en användare ska vara en självklar person i ett projektteam och inte någon som tillför information inför eller till en produktägare. Det är där det fattas en del idag. Vi har ju nya kompetenser i området, som interaktionsdesigners och UX som ska ha mycket att tillföra den typ av frågeställningar. När jag har jobbat med projekt där användaren har någon typ av handikapp eller funktionsnedsättning, i ett projekt som jag drivit har det varit personer som både varit döva och blinda. Vi kan inte ens föreställa oss hur det är, hur man tar till sig information, hur man vill använda något, tills man är i den situationen. Så då förstår man på ett helt annat sätt, hur viktigt det är med den feedbacken, med den kontakten. Att vara integrerad. I framtiden vill jag se projekt där UX-personen är den mer centrala personen än en scrum master eller en projektledare till och med. Den absolut viktigaste i hela projektet och det kanske inte bara är en utan två. Och sen är användarna en del av processen. Så skulle jag vilja se alla projekt.

 

Ser du några nya trender som kommer att växa?

(L)-Ok! Ser du några trender inom projektledning som kommer att växa? Agilt arbetssätt är ju rätt etablerat speciellt i IT-branschen. Finns det nån annan trend?

(M)-Ja, jag har blivit ganska dålig att följa det där på sista åren. Jag lever liksom i det och aktivt tittar inte utåt. Skulle jag titta på trenderna skulle jag titta på mig själv, vad händer här på HiQ. Men jag skulle nog säga, som det jag var inne på nyss, att man flyttar, utmaningen skulle vara att ta in användaren i IT-rummet. Och jag skulle hoppas oh jag tror att det är dit vi går. Projektledning handlar mycket om det. Det är ju styrning. Det var inte längesedan som när vi jobbade med vattenfall så vi kanske inte skilde på styrning och den metodik man använde i utveckling. Men nu har vi satt ett skal runt projektet där vi pratar om styrning och jag har svårt att se att vi kommer ifrån det. Beställarorganisationerna som är mitt perspektiv, den verksamheten behöver också bli mer agil. Det skulle kunna vara svar på din fråga, att trenden är att inte bara i ett utvecklingssammanhang eller i IT-orienterade eller utvecklingsorienterade leveranser och företag ska vara agila, men det kan krocka med verksamheterna i beställarperspektivet. Så de behöver bli mer agila. I sina beställningar helt enkelt.

 

Vad är dina planer för framtiden?

(L)-Och dina planer för framtiden. Hur ser du att du kommer utvecklas som projektledare eller ser du någon annan framtid eller annan utvecklingspotential?

(M)-Ja, nu gillar jag ju att vara projektledare väldigt mycket, så jag lägger väldigt mycket tankeverksamhet runt det. Vi pratade ju om det innan intervjun att man plötsligt märker att man har väldigt mycket att berätta som är av värde. Så är det ju alltid, att det är nya som tar sig an uppgiften. Så det är väl det jag ser i nästa steg, att inte nödvändigtvis leda projekten själv, men jag tror att jag aldrig kommer låta bli att göra det, men jag skulle vilja se ett större åtagande där jag leder andra helt enkelt, andra projektledare, coachande om mentorskap. I nästa sammanhang att hålla koll på en helhetsleverans där det kan vara många projekt, ett projektkontor. Där man hjälper till med styrning, uppföljning och rapportering och jobbar med kvalitetsprocesser inom ramen för, det handlar ju om det också: att utveckla stöd, processer och rutiner för att underlätta och göra det kostnadseffektivare och så där. Sen kultur som vi jobbat med, frågor om att man ska vilja vara med i ett sammanhang, vilja vara med i den här leveransen, inte bara att projektet ska få sin egen kultur utan att man sätter det överlag. Vi har en situation här på HiQ där vi har något som vi kallar för Inhouse, där har vi flera projekt som pågår med egna projektledare, jag är en av dem. Det vi får är också synergier av att vi inte bara är på samma plats, vi går och fikar tillsammans, vi har ett umgänge runt om som gör att vi lär känna varann över gränserna. Då tillför vi kunskap till varann utan att vi tänker på det, och ger stöd . Vi frågar varandra, om det händer det något, om någon faller bort kan vi fråga varandra om det är någon som har mindre att göra där borta som kan hjälpa till. Du vill ju gå till en arbetsplats som är kompetenshöjande. I din vardag är det dina kollegor som kompetenshöjer dig! Du får höra talas om saker, du blir nyfiken och så.

(L)-Det var ju en väldigt bra sammanfattning: att dina kollegor kompetenshöjer dig! Det gillar jag.

Vad är första steget för noviser inom agil projektledning?

(L)-Nu har jag näst sista frågan: vad ska personer som vill arbeta med agil projektledning eller agilt överhuvudtaget? Vad ska de tänka på, vilket är första steget?

(M)-Då skulle jag säga att ta in så mycket information som möjligt, fråga och var nyfiken! Sen stressa inte, ur det agila perspektivet: titta på en sak i taget och prova och känn dig för. Du kommer aldrig bli klar, det kommer alltid vara svårt mer eller mindre. Alla projekt är unika, alla kunder är unika, alla kollegor är unika och du kommer att förändras över tid. S gillar man det, då är det bara att följa med på resan. Jag skulle kanske avråda det om man känner att man behöver en mindre flexibel värld runtomkring sig och inte ha så mycket saker att hålla reda på som man behöver ha som projektledare. Nej, hoppa på resan, var med, fundera inte så mycket, ta in mycket, så har du alltid vänner, bekanta och kollegor till hjälp när det blir svårt!

(L)-Ta in information, läs på, var nyfiken men ta en sak i taget, det var en bra sammanfattning! Tack Maria för att du har svarat på alla mina frågor! Vilken enorm kunskap du besitter! Det har varit jättekul att intervjua dig. Jag vill fråga vem du skulle vilja se intervjuas i podden? Har du något bra tips om vem jag borde prata med?

(M)-Jag har inte hunnit fundera men det kan jag klura fram! Jag har ju bra kollegor. Det skulle ju vara intressant att ha någon som inte är projektledare! Jag har en som jag tänker på i mitt team. Han är scrummaster.

(L)-Då får vi hoppas att han vill ställa upp! Tusen tack Maria för att du ställde upp på intervjun!

(M)-Tack själv!

 

Gillade du podd-intervjun om agil projektledning? Dela gärna inlägget vidare!

Hur tänker du?